godkväll mina darlings! hur mår ni? hoppas ni mår bra och har en mysig kväll med massa tända ljus.
idag har jag inte fått mycket gjort här hemma, har varit väldigt trött och mest vilat och sovit när jag
inte har busat med lilla älsklingen. när jag har sådanna här dagar då jag inte gör så mycket börjar jag
 tänka och fundera, jag tänker nog mest.

jag tänker på hur skört livet är och hur otroligt snabbt något/någon man tar förgivet kan försvinna eller gå förlorad. jag ska erkänna att jag bara för några år sedan tog allt förgivet men det gör jag absolut inte nu.
för man vet aldrig, man vet aldrig vad som händer i livet. anledningen till att jag låter så deppig handlar inte om någon självförvållat utan att jag idag har förstått att kärleken är mer komplicerad än vad vi människor kan tro, att den kan föra två människor samman samtidigt som det driver två människor isär. vi måste ta hand om varandra, vi måste visa varje dag de vi älskar att vi finns där för de vad som än händer. man måste tala om för varandra hur bra man tycker om människorna i sitt liv, man måste visa uppskattning och tacksamhet för det man har.
allt för många tänker bara på det de inte har istället för att se det de har framför ögonen.

sedan jag blivit mamma har jag blivit bättre på att njuta varje dag och att fånga dagen " Carpe Diem" är något jag försöker göra varje dag, om det så handlar om en kaffe i lugn och ro eller en höstpromend med bra musik i hörlurarna. Men något jag har förstått och insett ganska sent i mitt liv ( dvs nu) är att jag inte har förstått hur vissa människor får mig att må. jag har insett att jag måste umgås med människor som ger av sig själva, som frivilligt och öppenhjärligt ger mig energi när jag behöver den, som finns där med en axel att luta sig emot och en hand som kan torka bort mina tårar när de rinner, men likaväl att de ska skratta och glädjas med mig i goda tider. jag har släppt några människor i mitt liv men vunnit så otroligt många nya, och det ångrar jag inte för en sekund. mina vänner är guld värda och människor jag vill väl och som jag älskar högt över molnen.

när vi ändå är inne på vänner så passar det bra att jag nämner min allra bästa vän här på jorden, min största kärlek här i livet, min erik. jag minns det som igår vårt första möte och när jag blundar kan jag höra musiken som spelades och chai-lattens arom studsar i min mun. jag är så förälskad och förlorad i dig älskling, jag har aldrig älskat någon annan i mitt liv såsom jag älskar dig, innerst i mitt hjärta har jag ristat in ditt namn, du är en del av mig. tack älskling för att du tillsammans med mig går igenom eld och vatten för vår familj och vår kärlek.
tack för att du finns där, för att jag är den första du ringer när det hänt något roligt/tråkigt, tack för den fina son du har givit mig och tack för att just du är du och att du har valt mig, mitt hjärta och min själ att dela varje dag med, jag älskar dig villkorslöst genom dalar,toppar,nedförsbackar,uppförsbackar, genom glädje och sorg.


jag älskar mina prinsar och gör allt för att vi som familj ska fungera och leva lyckliga!



hur mycket kärlek ryms det i ett hjärta? mitt har svämmat över för länge sedan.
du är min balans, luften jag andas min lilla vide, mitt älskade allt, jag älskar dig min prins.


nu ska jag surfa vidare och ta en kopp te med älsklingen, ( prinsen sover sedan 2 h tillbaka)

puss på er!

/ emma