du är hoppet i mitt liv lilla älskling.

 
 
När ingenting känns lätt hur vet man då vad som är rätt? Motgång på motgång gör uppförsbacken lika hög som Mont Everest. När glada dagar försvinner för det mörka och sorgnsa tar över vad gör man då?
Det här är året har varit det värsta i mitt liv, visst har jag även haft fina stunder men det tunga och jobbiga har vägt över hela tiden. När jag trodde det hade vänt fick jag återigen ett slag i magen och vips var jag nere på botten igen.
Hur mycket orkar en människa? Hur många tårar finns det i mina ögon? Jag sätter på ett leende på mina läppar varje morgon vill inte att folk ska behöva oroa sig, vill inte vara något problem. Jag må se lycklig och välmående ut men kära vänner och familj det är endast teater från min sida. Jag är så långt nere på botten att jag till och med försonat mig om att det kanske inte är så dåligt att må såhär ändå? Även fast jag innerst vet att det måste vända någonstans, någon gång måste det väl ändå vara min tur? Jag gör så mycket för så många andra och ibland lever jag på det. Att älska andra. Men jag behöver också få något tillbaka? Jag behöver också, kärlek. Precis som du.
Det finns en människa som får mig att se bakom horisonten, som fyller mina lungor med luft så jag orkar kliva upp på morgonen. Den lilla människan är den finaste personen i mitt liv, det dyrbaraste jag har, jag är rikast i världen som får vara din mamma lilla älskling. Varje dag när jag berättar för dig att jag älskar dig ler du och jag känner att du vet att du är trygg hos mig. Det finns ingen finare, mer generös än du lilla ängeln min. Du vaknar alltid med ett leende på läpparna så glad och förväntansfull över vad dagen har att erbjuda. Den positiva atmosfären som du ustrålar ger mig mod och kraft att gå framåt. Du är mitt allt, mitt hjärta, mina ben och hela mitt jag.
Hade jag inte haft dig vet jag inte vart jag hade varit,hade jag orkat stanna på jorden då? Nu gör jag det.
För din skull. För vår skull ska jag simma, klättra, stångas, skratta,springa, gråta tills vi når vårt mål.
Jag vet en sak. Att alla sagor har ett lyckligt slut, jag har bara inte hittat mitt slut än, men det kommer jag göra
tillsammans hand i hand med dig min älskade lilla Vidar. Mamma älskar dig över allt annat.
 
 

jag föddes som en krigare och jag vinner den här striden också.

 
Idag är första dagen på länge som jag känner att det faktiskt finns ett ljus någonstans. Ångesten på morgonen är inte lika jobbig och vardagen strålar återigen i sin glans. I måndags kväll var jag så låg,som om någon pumpat ur mig all kraft energi och postivitet. Då tänkte jag såhär: Varför är jag så låg just idag? Jo för att det blir mörkare och mörkare. Så igår när jag såg att mörkret var på väg tände jag alla lampor i lägenheten och vips så drog inte mörkret ner mig längre. Jag måste alltid försöka se allting ur en positiv synvinkel annars tar allting död på mig. Förutom att jag lever med min värk dygnet runt har jag nu även fått problem med min visdomstand, det är ingen fara på taket men ont gör det och jag kan inte äta eller tugga. Det är för mycket motgångar men jag kämpar på, jag ska upp för den här förbannade backen så är det bara. Jag ska stå där på toppen och vifta med segerflaggan. Jag ska skrika ut alla mina känslor och lägga året 2012 bakom mig. Jag längtar tills jag får vända blad. 2012 har varit ett jävligt tufft år för mig. Utan tvekan det jobbigaste någonsin. Givetvis har det innehållit många ljusglimtar men tyvärr har de negativa faktorerna i mitt liv fått och tagit för stor plats. Jag måste välja varje dag att göra mitt bästa. Jag måste också komma ihåg att jag inte är frisk att jag har saker som begränsar mig. Men jag ska försöka att inte låta smärtan begränsa mig psyskiskt. För jag vet att jag är stark, ibland tror jag jag är gjord av sten. Visst jag är också otrolig känslig  och det är en stor kontrast hos mig. Att jag är så himla känslosam, lägger ner stor vikt vid små saker, oroar mig om någon inte svarar i telefon samtidigt som jag kan säga ifrån, sätta ner foten och inte tolerera om jag blir orättviss behandlad. Jag är ingen lätt person att leva med, jag kräver otroligt mycket mer än de flesta, jag behöver bekrätelse, bli omhändertagen, bli sedd, bli lyssnad på. Jag har inte blivit det men hoppas nu att det vänder. Att du tar det här på lika stort allvar som jag. För även om jag har mina dåliga sidor vet jag att mina positiva sidor väger över allt annat. Så nu är det upp till dig och mig att ta hand om varandra eller hur älskling?
 
Idag är en fin dag. Imorse när jag lämnade lillen på dagis var det så vackert ute. Solens strålar hälsade oss godmorgon genom fönstrerna och på bilar, hustak och marken glittrade den vackraste frosten jag någonsin har skådat och just i det ögonblicket kände jag hopp. Det kommer en vinter. Det kommer komma ett snötäcke som lägger sig på marken och som kommer lägga sig som ett bomullstäcke runt mitt hjärta. Med snön kommer också ljuset. Som jag behöver så mycket nu. Jag packade en liten matsäck imorse. En leverpastejmacka, en banan, en liten youghurt med en sked, en termos med mjök och en liten stjärtlapp. Mitt lilla underbara hjärta. Så liten men så stor i mitt liv och min värld. Tårarna var nära imorse när jag hjälpte dig med reflexvästen ni har på er när ni ska på utflykt, när jag rättade till mössan och halsduken och hjälpte dig sätta på din lilla ryggsäck. Du gör att jag finns och att jag andas i nuet. Du får de små sakerna att verkligen betyda något.
Du är mitt ljus och min största kärlek någonsin här i livet. Med din hand i min klarar jag allt.
Starkast är man tillsammans lilla ängeln och jag finns alltid här vad som än händer.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

mitt hjärta sa åt mig att stanna och då lyssnade jag.

Jag går inte. Men det var nära vi pratar om centrimetrar den här gången. Men jag har insett att vi inte har tagit hand om vår relation såsom vi borde och det är därför det har blivit såhär. Vi måste prioritera tiden med varandra också. Bara du och jag. Det har vi inte gjort. Det är en grund förutsättning för att detta ska fungera. För vi älskar ju varandra men har de senaste månaderna bara fokuserat på den andres negativa sidor. Det är klart det blir såhär då. Det är inte konstigt. Jag har förlåtit dig för det som har varit. Men du får ALDRIG mer trampa mig på tårarna. För då går jag tillslut. Vi båda måste börja vårda vår relation som man och kvinna. Du måste lyssna på mig och jag måste låta dig få ta plats. Jag kommer alltid att vara den som ger mer än jag får men bara för att jag är såsom personen betyder det inte att jag måste få något tillbaka. Ett givandet. Ett tagande. Känslomässigt är jag helt slut. Oktober månad har varit den tuffaste på länge. Jag fick min diagnos, jag blev uppsagd, du och jag har vinglat. Men nu har jag lovat mig själv att försöka att se framåt. Vi tillsammas ska klara de här. Vidar ska ha en glad mamma här hemma. Jag är så ledsen för allt hur jag kanske har stängt ute dig och hur du har varit mot mig. Men vi älskar ju varandra. Jag älskar dig men jag kan inte alltid älska dina val och handingar. Jag kan acceptera de och ta de till mig men jag behöver inte älska de däremot måste jag respektera att vi är olika och att vi har förändrats som personer.Jag är inte den Emma du föll för den där vinterdagen i mars 2009. Jag är en helt annan person nu men något som inte har förändrats är mina värderingar. De kommer jag alltid stå för. Jag kan leva med dina brister men då måste du välja att visa dina bästa sidor för mig precis som jag måste visa mina för dig. Jag lovar att alltid stötta dig i allt. Precis som jag vill att du ska göra detsamma. Nu finns det folk som har åsikter om mitt val. Då får de ha det för det är precis som jag skriver MITT VAL att fortsätta kämpa och kriga för kärleken. Funkar det så funkar det då kan vi sakta och i vår egna takt hitta tillbaka till varandra. Jag har insett att mina prioriteringar inte alltid har varit sunda och vettiga. Men nu vet jag det. VI behöver varandra utanför föräldarbubblan också. Jag är på väg tillbaka till mitt vanliga jag, jag är inte den bästa sambon, den bästa vännen eller mamman nu men det är något jag ska förändra. För min egen skull. Jag har gjort det här valet nu och det är det som känns rätt nu sedan kan bara tiden utvisa om det var rätt sak av mig att göra eller om det var ett misstag. Men då får jag ta det som det kommer.
Nu vill jag bara leva här & Nu. Fånga dagen. Leka och baka bullar med min son. Inte tänka så mycket. Ta dagen som det kommer och försöka bygga upp mig själv igen. Jag är så otroligt tacksam över alla ni som finns där för mig, nämner inga namn. Ni vet vilka ni är och jag vill att ni ska veta att jag kan gå hur långt som helst för er också på samma sätt som ni finns här för mig finns jag där för er när det blåser och när allt flyter på.
Nu måste jag fokusera på att bli frisk. Att min rygg orkar bära mig genom allt igen. Dag för dag.

För dig

Gör jag allt, för din skull reser jag på mig när jag ramlar, för din skull kämpar jag på fast det är tufft, för din skull torkar jag tårarna och glädjs åt det mirakel du faktiskt är, mammas älskling tillsammans mot alla odds, föralltid vi två! Jag finns alltid vid din sida och jag ska skydda dig mot allt det onda, du är det största i mitt liv, du är meningen med allt, du är lycka och kärlek, jag älskar dig mest av allt <3


Det var länge sedan jag skrattade nu.

Vad är det med vissa människor, de där speciella människorna som får en att må så fantastiskt bra, jag går ständigt med ett leende på läpparna. Du vet vem du är. Kärlek.


Mysigt

Idag har mitt lilla hjärta varit hemma med mig efter några dagar på dagis. Vi åt en långfrukost imorse med tända ljus och bara njöt av lugnet. Idag har vi tagit dagen som den kommit, jag har plockat och pysslat lite och Vidar har lekt för fullt i sitt lilla kök. Just nu sover han gott i sitt rum så jag passade på att ta en lång och varm dusch. Nu ska jag brygga mig lite kaffe och njuta av lite egentid. Ha en fin helg! Kram


Du är för stark eller hur, jag är för feg för att dra mig ur.

Just nu känns så mycket jobbigt. Jag har valt en väg men vet inte om den leder mig rätt, jag har tagit ett beslut som inte har varit lätt, jag uppoffrar tid med min lilla älskling, jag känner mig pressad och stressad, jag känner mig tvådelad och söndertrassad i hjärtat och huvudet. Känns som jag har tagit fel beslut och det känns inte bra alls men ska ge det en chans men mitt dåliga samvete kommer aldrig försvinna. I allt det mörka är du mitt ljus Vidar, jag älskar dig så mycket lilla busfröet mitt :)


Att älska er är det vackrare för mig.

Det finns ingenting när ni är allt, när världen snurrar håller ni mig i händerna, när jag inte hittar min kraft får jag låna er. Allting jag gör är för er, ni är kärleken lyckan och livets mening <3


Stackars mig

Här hemma är det sjukstuga har varit sjuk hela veckan nu och jag är så utmattad och trött, jag har så ont i halsen och ingenting hjälper och det gör mig så less, öronen värker och gör så förbaskat ont, febern går inte ner och jag mår så dåligt :( var precis och lämnade lillen på dagis då han har det roligare där än här hemma eftersom jag inte orkar leka eller ta hand om honom och det gör så ont :( längtar redan efter honom mammas lilla älskling.


Att inte finnas där jag behövs som mest

Idag rinner tårarna, idag vill jag bara hålla om min lilla älskling och skydda honom. Du är för liten för det här, mammas älskling.


Att inte veta är så otroligt påfrestande.

Oj oj oj. Huvudet känns som ett trassligt garnnystan och mina tankar fladdrar omkring i mitt huvud. Ledsen, nere ena stunden andra glad och lycklig. Mina känslor är en bergodalbana och just nu vill jag inte åka med. För mycket på en gång, för många beslut att fatta på en och samma gång. Väck mig när allt slutat snurra och den glada Emma är tillbaka. Någon som alltid får mig glad är såklart min lilla älskling. Vi har haft en lugn och mysig start på veckan med massa innemys med böcker musik och så kikade solen fram på eftermiddagen så vi premiärfikade ute på terassen, underbart! Nu blir det soffan, en stor kopp te och min stora prins. Kram


att älska någon så mycket att hjärtat i princip går sönder.




Vart ska jag börja, finns det någonsin något sätt att börja förklara hur tomt det är utan min lilla älskling.
Hela den här veckan ska Vidar gå på dagis 10:30-17:00 oavsett om jag är ledig eller jobbar. Idag
hämtade jag iförsig hem honom redan kl 15 då jag har varit ledig idag och kände att jag ville ha hem
mina fina älskling. För mig är det en självklarhet att jag vill vara med min son så mycket av tiden
som det går . Så mycket tid som möjligt vill jag spendera med honom ,men tydligen så hör inte det till vanligheten inom förskoleverksamheten menar Vidars pedagoger och min första reaktion blir, " men vadå man skaffar ju barn för att man vill vara med de och framförallt för att man älskar de" deras respons på det blev,
de flesta vill ha tid för sig själva och vill gärna ha mer tid på förskolan för barnen än vad de behöver
( alltså så att föräldrarna har mer egen tid).
Egoister är min första tanke, sedan kan man ju fundera när det ska införas körkort för föräldrar?
Jag vill vara med Vidar så mycket jag kan och när jag inte har behov att ha honom på dagis för att jag
kan/ och har tid att ta hand om honom är det självklart att han ska vara med mig ingenting annat.
Att detta inte är lika självklart skrämmer mig något fruktansvärt och gör mig mörkrädd. Att vara utan
Vidar är bland det jobbigaste jag vet ( även om jag vet att han har det bra på dagis med sina underbara
fröknar) men just de där småsakerna som bara han och jag delar, den där kramen man kan få ibland,
det där lilla leendet, eller din busiga blicken i hans ögonen, eller att inte få en puss av honom när jag vill,
allt detta och oron snurrar i mitt huvud och gör mig förtillfället helt, jag undrar om han äter ordentligt om
han sover på vilan, om han trivs och blir sedd, om han känner sig rädd & framför allt känner jag
maktlösheten över att veta att han säkert är ledsen och saknar mig, jag vill bara hålla om honom, spola
tillbaka tiden och snuffsa i hans hår och pussa hans små fötter och borra in mig i hans mjuka lilla mage.

När blev du så stor, vart tog tiden vägen, för mig är du fortfarande liten och det kommer ta tid för mig
att vänja med vid det här, hjärtat går sönder när jag kikar ut genom fönstret här hemma och jag
kan i princip se din lilla vagn där du ligger, helt maktlös, du är deras ansvar där inte mitt och jag
respekterar alla dina fröknar lilla älskling och tycker de gör ett kanonjobb men mamma saknar dig
så mycket att tårarna rinner flera gånger om dagen och allt annat blir svart gegga i hjärta.

Mamma älskar dig kom ihåg det och när du ropar på mamma och jag inte svarar så hoppas
jag att du vet att jag alltid finns inom räckhåll, alltid, mammas prins mammas allt. jag älskar dig Vidar.

Att alltid vara stark

Då var helgen slut, två lediga dagar tillsammans har vi alla behövt för att finna energi och kraft inför veckan som komma skall. Jag kan inte råför mina känslor, jag försöker alltid tänka positivt och vara stark men ibland orkar man bara inte, morgondagen känns jobbig, då ska jag lämna Vidar kl 9 och Erik hämtar hon halv två. Det enda jag tänker på är om han äter och sover. Det gnager i mitt hjärta som en för trång sko, som en sten i bröstet. Ofta har jag fått höra att det blir bra tillslut och visste det väl så men vägen dit känns inte spikrak mer kringelkrokig. Vill fly långt borta med lillen och bara vara tillsammans. Saknar han redan trots att jag hör hur han snarkar från sitt rum. Att vara mamma är det största någonsin men med barnet föds också oron. Nu ska jag sova så trött tror mycket kommer efter också. Godnatt.


Tröttnos

Snart dags att sussa snart det har varit en fin dag trots det trista vädret. Har laddat batterierna med mina älsklingar och imorgon väntar en helt ledig dag som vi kan ta som den kommer. Underbart. Dags för lite te, mitt bästa sova gott tips. Glad påsk på er! Kram


Tankar

Oj så mycket som händer nu och oj så min stackars hjärna går på högvarv. Gråter och är glad om vart annat länge sedan jag kände mig så vilsen men ändå på så rätt väg. Framåt ska vi jag och min lilla familj och nästa vecka börjar ett nytt kapitel i vårt liv. Är jag redo? Det återstår att se, tårarna kommer ringa och seperationsångesten är redan här. Dags att sova snart helt ut! Äkskar min lilla kille så mycket <3


Lovely

Villken underbar dag vi har haft. Solsken, storstädning, lång promenad? Mys på altanen och fika. Nu tar jag och pappan i huset helg och firar att jag är färdigutbildad träningscoach med varsitt glas rose! Ha en fin kväll! Kram


Loppis

Idag har jag och mamma stod på loppis. Fick en del sålt men det blir några fler turer innan man känner att man har rensat. Efter en lång dag blir det strax pizzamys och en bra film.


Hurra hurra hurra


Mys

God förmiddag denna soliga tisdag. Imorse vaknade jag av min lilla älsklig som pratade i babyvakten! Vi har haft en lugn och skön morgon och just nu sover prinsen en sväng men så fort han vaknar ska vi bege oss in mot stan för att träffa tjejerna :) ska även köpa presenter idag då det är hela 3 kalas i helgen, galet! Hoppas ni får en fin dag! Kram


Mammas allt

Solen skiner vi har träffat morfar och Eva och fikat :) ikväll blir det tacomys och mello! Kram


Tidigare inlägg
RSS 2.0