Då var helgen slut, två lediga dagar tillsammans har vi alla behövt för att finna energi och kraft inför veckan som komma skall. Jag kan inte råför mina känslor, jag försöker alltid tänka positivt och vara stark men ibland orkar man bara inte, morgondagen känns jobbig, då ska jag lämna Vidar kl 9 och Erik hämtar hon halv två. Det enda jag tänker på är om han äter och sover. Det gnager i mitt hjärta som en för trång sko, som en sten i bröstet. Ofta har jag fått höra att det blir bra tillslut och visste det väl så men vägen dit känns inte spikrak mer kringelkrokig. Vill fly långt borta med lillen och bara vara tillsammans. Saknar han redan trots att jag hör hur han snarkar från sitt rum. Att vara mamma är det största någonsin men med barnet föds också oron. Nu ska jag sova så trött tror mycket kommer efter också. Godnatt.