Det var länge sedan jag skrattade nu.

Vad är det med vissa människor, de där speciella människorna som får en att må så fantastiskt bra, jag går ständigt med ett leende på läpparna. Du vet vem du är. Kärlek.


Mysigt

Idag har mitt lilla hjärta varit hemma med mig efter några dagar på dagis. Vi åt en långfrukost imorse med tända ljus och bara njöt av lugnet. Idag har vi tagit dagen som den kommit, jag har plockat och pysslat lite och Vidar har lekt för fullt i sitt lilla kök. Just nu sover han gott i sitt rum så jag passade på att ta en lång och varm dusch. Nu ska jag brygga mig lite kaffe och njuta av lite egentid. Ha en fin helg! Kram


vart är du min vän, det var alldeles för länge sen nu.


du är ljuset i mitt liv, du är meningen med allt, jag älskar dig över
berg&dalar, jag gör allt för dig, det är du som får mig att orka gå
när mina egna ben inte bär, det är du som är det största i mitt liv.
Jag kämpar för oss båda,för att du och jag ska må bra var & en och
tillsammans. Jag är rädd men när du håller min hand klarar jag allt älskling.
Mamma älskar dig så min lilla ängel, du är så stark och du gör mig så stark.

Det gör så ont, varenda litet andetag jag tar smärtar mig enormt. Det här är inget som går över, det här är mitt liv. Så ensam i allt, vet inte vad jag ska göra och hur jag ska försöka förklara så att någon förstår.
Förvirrad, splittrad och rädd för att ångra något jag kanske aldrig har modet till att göra. Jag har aldrig varit
en sådan person som är rädd för nya saker, har alltid älskat att utmana mig själv, har alltid velat testat för
att inte dö nyfiken. Men nu när man står här i mitt i det såkallade livet då vet jag inte vem jag är längre.
Den jag brukade vara ser jag inte längre i spegeln, jag är någon annan nu, den du har gjort mig till.

Jag blir rädd för mig själv hur dåligt jag faktiskt mår och att jag har så svårt att säga att jag är nere
och tvivlar på mina val här i livet. Mitt falska leende må lysa igenom men ändå så antar alla bara
att det är bra, att det är en fas, att den går nog över snart, men inte den här gången.

Det här går aldrig över, kanske någon dag men just nu är jag mitt i det och älskar och hatar precis som
förut bara det att jag totalt har tappat mig själv, jag vet inte vem jag är när jag är hos dig.


Du är för stark eller hur, jag är för feg för att dra mig ur.

Just nu känns så mycket jobbigt. Jag har valt en väg men vet inte om den leder mig rätt, jag har tagit ett beslut som inte har varit lätt, jag uppoffrar tid med min lilla älskling, jag känner mig pressad och stressad, jag känner mig tvådelad och söndertrassad i hjärtat och huvudet. Känns som jag har tagit fel beslut och det känns inte bra alls men ska ge det en chans men mitt dåliga samvete kommer aldrig försvinna. I allt det mörka är du mitt ljus Vidar, jag älskar dig så mycket lilla busfröet mitt :)


Att älska er är det vackrare för mig.

Det finns ingenting när ni är allt, när världen snurrar håller ni mig i händerna, när jag inte hittar min kraft får jag låna er. Allting jag gör är för er, ni är kärleken lyckan och livets mening <3


RSS 2.0