du är ljuset i mitt liv, du är meningen med allt, jag älskar dig över
berg&dalar, jag gör allt för dig, det är du som får mig att orka gå
när mina egna ben inte bär, det är du som är det största i mitt liv.
Jag kämpar för oss båda,för att du och jag ska må bra var & en och
tillsammans. Jag är rädd men när du håller min hand klarar jag allt älskling.
Mamma älskar dig så min lilla ängel, du är så stark och du gör mig så stark.

Det gör så ont, varenda litet andetag jag tar smärtar mig enormt. Det här är inget som går över, det här är mitt liv. Så ensam i allt, vet inte vad jag ska göra och hur jag ska försöka förklara så att någon förstår.
Förvirrad, splittrad och rädd för att ångra något jag kanske aldrig har modet till att göra. Jag har aldrig varit
en sådan person som är rädd för nya saker, har alltid älskat att utmana mig själv, har alltid velat testat för
att inte dö nyfiken. Men nu när man står här i mitt i det såkallade livet då vet jag inte vem jag är längre.
Den jag brukade vara ser jag inte längre i spegeln, jag är någon annan nu, den du har gjort mig till.

Jag blir rädd för mig själv hur dåligt jag faktiskt mår och att jag har så svårt att säga att jag är nere
och tvivlar på mina val här i livet. Mitt falska leende må lysa igenom men ändå så antar alla bara
att det är bra, att det är en fas, att den går nog över snart, men inte den här gången.

Det här går aldrig över, kanske någon dag men just nu är jag mitt i det och älskar och hatar precis som
förut bara det att jag totalt har tappat mig själv, jag vet inte vem jag är när jag är hos dig.