Idag är första dagen på länge som jag känner att det faktiskt finns ett ljus någonstans. Ångesten på morgonen är inte lika jobbig och vardagen strålar återigen i sin glans. I måndags kväll var jag så låg,som om någon pumpat ur mig all kraft energi och postivitet. Då tänkte jag såhär: Varför är jag så låg just idag? Jo för att det blir mörkare och mörkare. Så igår när jag såg att mörkret var på väg tände jag alla lampor i lägenheten och vips så drog inte mörkret ner mig längre. Jag måste alltid försöka se allting ur en positiv synvinkel annars tar allting död på mig. Förutom att jag lever med min värk dygnet runt har jag nu även fått problem med min visdomstand, det är ingen fara på taket men ont gör det och jag kan inte äta eller tugga. Det är för mycket motgångar men jag kämpar på, jag ska upp för den här förbannade backen så är det bara. Jag ska stå där på toppen och vifta med segerflaggan. Jag ska skrika ut alla mina känslor och lägga året 2012 bakom mig. Jag längtar tills jag får vända blad. 2012 har varit ett jävligt tufft år för mig. Utan tvekan det jobbigaste någonsin. Givetvis har det innehållit många ljusglimtar men tyvärr har de negativa faktorerna i mitt liv fått och tagit för stor plats. Jag måste välja varje dag att göra mitt bästa. Jag måste också komma ihåg att jag inte är frisk att jag har saker som begränsar mig. Men jag ska försöka att inte låta smärtan begränsa mig psyskiskt. För jag vet att jag är stark, ibland tror jag jag är gjord av sten. Visst jag är också otrolig känslig  och det är en stor kontrast hos mig. Att jag är så himla känslosam, lägger ner stor vikt vid små saker, oroar mig om någon inte svarar i telefon samtidigt som jag kan säga ifrån, sätta ner foten och inte tolerera om jag blir orättviss behandlad. Jag är ingen lätt person att leva med, jag kräver otroligt mycket mer än de flesta, jag behöver bekrätelse, bli omhändertagen, bli sedd, bli lyssnad på. Jag har inte blivit det men hoppas nu att det vänder. Att du tar det här på lika stort allvar som jag. För även om jag har mina dåliga sidor vet jag att mina positiva sidor väger över allt annat. Så nu är det upp till dig och mig att ta hand om varandra eller hur älskling?

 

Idag är en fin dag. Imorse när jag lämnade lillen på dagis var det så vackert ute. Solens strålar hälsade oss godmorgon genom fönstrerna och på bilar, hustak och marken glittrade den vackraste frosten jag någonsin har skådat och just i det ögonblicket kände jag hopp. Det kommer en vinter. Det kommer komma ett snötäcke som lägger sig på marken och som kommer lägga sig som ett bomullstäcke runt mitt hjärta. Med snön kommer också ljuset. Som jag behöver så mycket nu. Jag packade en liten matsäck imorse. En leverpastejmacka, en banan, en liten youghurt med en sked, en termos med mjök och en liten stjärtlapp. Mitt lilla underbara hjärta. Så liten men så stor i mitt liv och min värld. Tårarna var nära imorse när jag hjälpte dig med reflexvästen ni har på er när ni ska på utflykt, när jag rättade till mössan och halsduken och hjälpte dig sätta på din lilla ryggsäck. Du gör att jag finns och att jag andas i nuet. Du får de små sakerna att verkligen betyda något.
Du är mitt ljus och min största kärlek någonsin här i livet. Med din hand i min klarar jag allt.
Starkast är man tillsammans lilla ängeln och jag finns alltid här vad som än händer.