vill få sitta i ditt knä, bli struken i håret och somna där.










godkväll andra juni. hur mår ni? jag mår bra men är inne i en väldigt känslig period nu. Kan bryta ihop och börja gråta för vad som helst, varför vet jag inte men kanske ska man må såhär ibland, kanske är det nödvändigt att solen i ens hjärta tar en paus för att sedan komma tillbaka och skina ännu starkare, ännu varmare.
Kanske beror det på pressen jag känner, stressen över att fixa det nya jobbet, allt plugga två distanskurser hemma helt på egen hand, att vara den bästa mamman jag kan vara, att vara den perfekta sambon och flickvän, att vara en god och lyhörd vän, att vara en trevlig och duktig dotter, att vara vuxen och växa ikapp med allt
som hör till. Jag är så lycklig över allt jag har här i livet men ibland behöver även en hjälte en paus, en paus ifrån allt ansvar och alla krav. För en stund vill jag vara liten igen, bo hemma, bli omrod, höra hur mamma fixar och donar utanför medans jag sover tryggt i min säng. Att vilja vara liten vill nog alla ibland, och just nu önskar jag
att jag vore det. Livet är helt fanatiskt och att själv får skriva orden i det som är min alldeles egna saga är helt magiskt.

När jag mår såhär försöker jag inte dölja det, eller rättare sagt jag kan inte dölja det för det märks om jag funderar på något eller om jag har något som tynger mitt hjärta. Kanske är det bra att det är så, så jag kan
få hjälp av mina nära och kära och se det ljusa igen, kanske är det dåligt då jag inte får strida emot detta själv  men en sak vet jag, att jag måste vara stark i varje ögonblick, inte bara för mig själv utan för min son. Min underbara lilla pojke som ger mig anledningar att leva varje morgon, som ger mig leenden fyllda av kärlek och bus. Att Vidar är mitt livsperspektiv är ingen nyhet, men den kärleken jag känner för honom är så stark och
sann, så otroligt gränslös och fantastisk. Mamma ska vara stark för dig och för din pappa, för oss som familj.
Men ibland vill jag vara liten precis som Du.

Inatt ska jag vagga dina hjärtslag till ro, och du ska sjunga en ballad för mina andetag så att jag somnar sött bredvid dig. Älskar dig min lilla ängel, vad vore jag utan dig min älskade älskade Vidar. INGENTING!

Jag mår bra, men vissa dagar är såhär, precis som det ska vara för att man ska uppskatta livet som mest.

Hoppas ni har en fin kväll och att solen skiner på era nosar!

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0