det är okej att känna, det är okej att gråta och framför allt är det är okej att prata om sina känslor, att berätta vad som tynger en, vad som gör en så fruktansvärd rädd och ledsen just för stunden.
ikväll är jag extra tacksam för att jag har en man i mitt liv som förstår mig, som vet hur han ska göra för att tårarna ska sluta rinna, han vet nu efter snart tre år tillsammans att jag inte vill höra att allt ska bli bra utan jag vill bara bli omhållen i hans famn, bli vaggad till ro och få samla mig, samla kraft och få reda ut mina tankar i lugn och ro. det är de små sakerna här i livet som spelar någon roll, som en sånhär sak som vi kan kalla äkta kärlek.

mitt i gråtattacken händer det som får mitt hjärta att fullkomligt explodera av lycka och det jobbiga och förvirrande känns långt borta när min lilla son, mitt lilla knyte på fjorton månader går fram och kramar mig och tittar på mig precis som han sa till mig och mitt hjärta att " allt kommer bli bra mamma", det löser sig ska du se".
det finns ingenting som kan beskriva kärleken jag känner för honom, den bara är så självklar och så himla underbar, han gör mitt liv till något helt utomstående, han är meningen i mitt liv och ikväll tänker jag försöka se framåt och tänka positivt på vilken fin familj jag har och vilken tur jag har haft!

mamma älskar er så mycket!