Lilla älskling, hur börjar man beskriva den innerliga kärlek jag känner för dig? Går det ens att förklara, finns det ens sådana fina ord? Den här kärleken jag känner går inte att förstå om man inte är i det själv.

Jag älskar dig för att du är du, jag älskar ditt tandlösa leende, dina små ljud, dina knubbiga ben, dina runda kinder, dina små tår och händer, dina ögon som är som min själs spegel, jag ser mig själv i dig min underbara son. Jag ser den jag vill vara i dig, du ger mig så mycket att leva för, du ger livet en ny mening! Du fyller mig med en sådan stolthet, en sådan ofantlig styrka och tusen anledningar att le. Du är tron om att framtiden kommer bli så vacker så gränslös och fri. Du är mitt allt, jag vill inte leva om du inte lever hos mig! Du har verkligen visat mig vad lycka är, lycka för mig är att få följa din lilla utveckling varje dag och alla nya intryck för dig är så roligt att se. Hur du tittar intresserat på pappa, eller fäster blicken på någon tavla du tycker om eller ser någon rolig lampa i taket eller hur du pratar med djuren i mobilen ovanför skötbordet. Jag njuter av varje sekund jag delar med dig och ibland vill jag stanna tiden för jag tycker du blir så stor fast du är så liten. Du och jag har ett band som ingen kan förstöra eller förgöra, vi delar samma hjärta och blod tills livet tar slut. Du är mammas hjärta, lilla älskling, gulleplutt, och mammas största kärlek här i livet! Jag blir rörd av tanken att jag faktiskt är din mamma och jag hoppas du kommer se upp till mig och din pappa när du blir äldre, att du ser oss inte bara som föräldrar utan också som förebilder som du vill efterlikna och vara som.

Det finns tusen flera ord, men bara en kärlek. Du är min kärlek Vidar, mitt allt! Jag kommer alltid vara din mamma och jag kommer alltid finnas här och älska dig! Tills mitt sista andetag ska jag älska dig och ta hand om dig! Du är mitt hjärta!

Puss och Kram från din mamma!