Jag vet inte hur jag mår just nu, jag känner mig splittrad och vilsen och väldigt förvirrad. Jag har oftast ett leende på läpparna för jag försöker se livet ur ett positivt perspektiv men ibland som nu är det som någon drar undan mattan för mig och jag faller pladaskt och handlöst och ingenstans hittar jag en hand som hjälper mig upp, att våga visa sig sårbar att våga berätta att även den glada tjejen kan må dåligt är för mig att växa. Jag är tacksam för det jag har min familj mina vänner och mitt liv men ibland känns allting tufft och då behöver man få sörja för att kunna resa sig igen.