Jag måste hitta mig själv. Hur gör man det? Jag vill vara det färgglada lövet på trädet som vajar så härligt i vinden men just nu känns jag som löv et som blåser runt på gatan och aldrig riktigt hittar hem.
Jag är den enda som kan reda ut detta. Jag måste använda mig av olika verktyg för att må bra igen.
Jag behöver läka. Efter en tuff tid med smärtor och en diagnos som har fått mitt liv i gugning har jag tappat fotfästet. Jag är ingen sjukdom, men jag har en sjukdom. Sjukdomen är inte allt och jag försöker låta den ta så lite plats som möjligt i mitt liv. Men så infinner sig verkligheten. Jag ser en spegel. Jag ser min nakna kropp ställer mig i profil och tycks mig kunna se att jag är annorlunda. Jag vill inte vara annorlunda. Jag vill inte att min kropp ska få sätta stopp för mina drömmar. Jag vill så mycket och det ger mig hopp. Att jag vågar drömma och hålla fast vid det jag vill förverkliga. Men en sak i taget. Jag ska jobba med min självkänsla och mitt självförtroende. Jag ska omge mig bland människor som vill mig väl och som GER mig energi och inte TAR den ifrån mig. Jag ska göra saker som får mig att må bra. Tända ljus, baka, gå en uppfriskande promenad i skogen, läsa böcker, umgås med nära och kära, pussas och kramas med min lilla älskling. Jag väljer att värdesätta mig själv. Jag låter mig själv vara viktig. Jag behöver också vara lycklig. Jag kan inte leva bara för att göra alla andra lyckliga. Jag behöver också.

Under hela den här tiden då mitt humör och mina känslor har varit upp och ner har det såklart kommer många tårar ur mina ögon och jag är så otroligt stolt över hur Vidar har hanterat allt. Han är verkligen ljuset i mitt liv. När jag har behövt vila så har han och jag lagt oss i sängen. När jag är ledsen säger han, mamma ont. Han förstår mer än vad jag själv har anat. Han märker att mamma inte är frisk. Men han finns där. Han hjälper mig på så många sätt. Känslomässigt och i vardagen. Ni ska se hur fantastisk han är med mig här hemma. Vidar är 2 år och snart 3 månader gammal och redan nu hjälper han till med vardagssysslor. Han dukar av efter maten, skrapar sin lilla tallrik och vill sedan sätta in den i diskmaskinen. Han hjälper mig med tvätten och bär den till tvättställningen. Ser han smutsig tvätt på golvet går han med den till tvättkorgen. Ber jag honom plocka undan sina leksaker gör han det. Jag är världens stoltaste mamma och jag älskar att se hur han utvecklas dag för dag. Att han redan nu inser vikten att ta ansvar för saker och ting kommer bara göra honom gott för han tycker det är kul och absolut ingenting som jag tvingar honom till. Han är min ängel. Den vackraste anledning till varför jag andas. Jag älskar dig Vidar. Du och mamma fixar allt tillsammans. Det lovar jag älskling.