Helt plötsligt har det släppt. Min lust till att skriva. Min bok som jag började med för 3 år sedan har legat och väntat på just det här ögonblicket. Jag tror på mig själv och jag vet att jag kan lyckas!
Känslan kan inte beskrivas! Allt känns så himla rätt och orden och meningarna bara flyger fram. Satt länge igår och skrev och jag behövde inte ens fundera över hur jag skulle formulera mig utan det bara kom och det är så det ska vara för annars blir det ett tvång ett måste.

Jag ser fram emot att ta med mig laptopen och sitta och skriva på mysiga fik i höst. Jag har väntat på att någon ska tala om för mig att jag kan bli författare. Och nu har det allså skett. Jag har fått höra de orden. Emma på det viset du formulerar dig kan det inte bli annat än bra. Annars köper jag alla dina böcker.

Utan dig hade jag aldrig orkat. Är så evigt tacksam.
Du vet vem du är. Du är mitt stora stöd i allt.
Jag älskar dig.